Väntan känns som en evighet

Hur ska denna resan sluta eller fortsätta kanske är rätta ordet. Livet är ju en lång resa och det händer mycket. Både sådant man själv kan påverka och sådant som man inte kan styra över. Just nu är jag på en hållplats som jag inte kan styra över känns det som. På ett sätt kanske jag kan det men ändå inte. Svårt att förklara. Jag gillar inte att leva och inte veta vad som händer. Jag vill gärna känna trygghet och inte leva i ovisshet. Inte det att jag inte gillar spontanitet etc men tryggheten att kunna klara mig själv.